En superradiansljuskälla (även känd som enASE ljuskälla) är en superstrålningsbaserad bredbandsljuskälla (vit ljuskälla). (Det kallas ofta av misstag för en superluminescerande ljuskälla, som är baserad på ett annat fenomen som kallas superfluorescens.) I allmänhet innehåller en superluminescerande ljuskälla ett laserförstärkningsmedium som exciteras för att utstråla ljus och sedan förstärks för att avge ljus. Superstrålande ljuskällor har mycket låg tidsmässig koherens på grund av sin stora strålningsbandbredd (jämfört med lasrar). Detta minskar avsevärt sannolikheten för fläckar, vilket ofta ses i laserstrålar. På grund av dess höga rumsliga koherens är emellertid det utgående ljuset från en superstrålande ljuskälla väl fokuserat (liknande en laserstråle) och därför mycket mer intensiv än det som erhålls från en glödlampa. Därför är denna ljuskälla mycket lämplig för optisk koherenstomografi (Optical Coherence Tomography, OCT), enhetskarakterisering (i fiberoptisk kommunikation), gyroskop och fiberoptiska sensorer. Se posten Superluminescent Diodes för mer detaljerade applikationer. Den viktigaste typen av superluminescerande ljuskällor ärsuperluminescerande dioder SLDoch fiberförstärkare. Fiberbaserade ljuskällor har högre uteffekt, medan SLD:er är mindre och billigare. Strålningsbandbredden för båda är åtminstone flera nanometer och tiotals nanometer, och ibland till och med större än 100 nanometer. Som med alla ASE-källor med hög förstärkning krävs noggrann undertryckning av optisk återkoppling (t.ex. reflektioner från fiberportar), så att det kan ge parasitiska lasreffekter. För enheter som använder optiska fibrer kan Rayleigh-spridning inuti den optiska fibern ha en inverkan på det slutliga prestandaindexet.
We use cookies to offer you a better browsing experience, analyze site traffic and personalize content. By using this site, you agree to our use of cookies.
Privacy Policy
